bokade precis resor till Umeå Pride dit jag ska i helgen.
Glömde för en stund att jag lever som ett undantag och bokade därför biljetterna under namnet Kasper, när det står Morgan i mitt leg.
Eftersom en numera måste visa leg både på tåget och på flyget så kommer jag att få problem imorron och det finns en risk att resorna inte kommer att fungera.

Och det på grund av att jag för en liten stund glömde bort det faktum att jag inte får lov att heta det namn jag själv har valt

Irak

Human Rights Watch hrw släppte en rapport om hbt personers situation i Irak. RFSL har reagerat genom att kräva det som borde vara självklart.

Det är alltså ett etablerat faktum att vara homo eller bisexuell i Irak är livsfarligt jag vill inte ens tänka på transpersoners situation, ändå utvisas hbt personer dit.
För den som är intresserad av att läsa mer finns artiklar här, här, här och här

Det finns en namninsamling som du hittar här. Den här frågan måste lyftas. Vi måste sluta döma människor till döden genom att utvisa dem.
Och varför är det så tyst från våra politiker?

Hatbrott och frustration

http://www.qx.se/11287/blodet-strilar-fran-mitt-ansikte

Det jag tänkte på allra mest när jag läste den här artikeln var:

"Sakta återfår jag lugnet och får reda på att det var en kille som slogs men att han hade med sig kompisar och att de hade lämnat brottsplatsen med ett nöjt leende på läpparna."

En liknande sak hände mig och min sambo för två år sedan.
Det var Malmöfestival och vi hade suttit och lyssnat på ett band och druckit varsin öl, det var en fin kväll och vi var påväg mot ett annat band vi ville se. Vi gick hand i hand över gustav adolfs torg som är helt smockat med folk och ljus, och vi båda hade den där lite yra känslan av festival och glädje.

Plötsligt kommer det fram en snubbe och släcker sin cigg rakt i ansiktet på min sambo, inte av misstag utan helt medvetet. Först fattar jag ingenting, sambon är helt chockad och jag försöker få reda på vad som har hänt.
Framför oss står ett gäng på ungefär 11-15 unga killar och stirrar på oss. De står som en skyddande mur runt killen som skadade min sambo och försvarar honom när jag frågar va fan han håller på med. Helt lugnt försvarar de sin kompis med "jo, han är lite galen, men vad gör man?". Medan vi står där och är helt hjälplösa så flinar killen mot mig och tänder en ny cigg. Helt lugnt, för han vet att ingen kan skada honom. Hans polare är ju där och skyddar honom. Ingen hjälper oss. Vi stog mitt i en folksamling, helt ensamma mot snubben som släckte en cigg i ansiktet på min sambo, och hans polare.

Jag förstår fortfarande inte hur i helvete hans kompisar kunde försvara honom, förstår inte varför han gjorde så och jag förstår inte över huvud taget hur ingen annan grep in eller hur polisen behandlade vår anmälan som att vi överdrev.

Än i dag känner jag frustrationen över att vara så hjälplös inför en kille och hans kompisar.

Right between the eyes

Fan ta dem
Tidigare i våras tog jag ett uppdrag åt en skola för att hålla information om HBT för alla deras åttor. Mina föreläsningar var bra, skolans bemötande sög verkligen apröv.
Seriöst, har aldrig stött på en skola som varit sämmre på att planera såna här projekt.
Anyways så fortsätter problemen, jag har fortfarande inte fått betalt.
Och nu har deras ekonomiansvarige semester.
Jävla mög