Fortsättning

Efter långa förhandlingar har vi nu kommit överens om att vi ska ha teprovning imorgon. Och de teer som inte passerar som nåt vi skulle kunna dricka kommer vi att göra oss av med.

Sen jag postade mitt förra inlägg har jag fått höra från flera håll att det här med te är tydligen nånting som ska sparas tills det tar slut. Jag förstår inte det här. Även te som helt tappat smaken och som mest kan kvalificeras som damm och ligger i en burk som ingen faktiskt kan få upp eftersom den rostat ihop ska sparas. Utifall att man en dag får för sig att dricka det. Eller att någon annan vill smaka av det.

Med tanke på att det te som de flesta människor har hemma är väldigt billigt, massproducerat och egentligen smakar som vad det är: brunt smaksatt vatten, tänker jag att det här med att spara det tills det slutar vara brunt smaksatt vatten och bara blir brunt vatten, är helt orimligt.

Missförstå mig inte, jag gillar att ha många, många olika sorters te hemma. Det ser snyggt ut och det är kul med variation. Men främst gillar jag att köpa te, gärna i tebutiker där en tålmodig människa som kan te låter mig lukta i alla burkar. Hemma när jag ska göra en kopp ser det hela lite annorlunda ut dock, i långa perioder dricker jag bara en sorts te. Gärna ett mer klassiskt te som earl grey eller guteblandning. Däremot tänker jag inte vara sentimental när det handlar om att rensa ut.