Seriöst, Changeling the Lost kan faktiskt vara bra.

Svammelsurium

Upp, upp och ner

Det finns mycket grejer som snurrar just nu och det är lite svårt att veta vart jag ska börja ta tag i dem.
Efter nånslags galen tour dé Suede och en ännu galnare vår känner jag mig sliten och trött.
Och nu är det inte länge tills Sarah och jag inte är sambos längre, det känns tungt samtidigt som det känns bra. Senaste tiden har jag kännt mig sliten mellan att vara hemma med Sarah och hemma med Sara. Norrköping och Malmö, och Sthlm däremellan. Det finns en frihet i att flänga runt, i att ständigt vara i rörelse. Men vart går gränsen mellan friheten och rotlösheten?

Norrköping, Malmö, Stockholm, Uppsala?
Hur bestämmer man vad som ska vara hemma?

Befinner mig just nu i ständig konflikt med allt och alla. Med alla jag älskar, med tiden, med ekonomin, med min kropp.
Tror inte att det blir bättre av att lyssna på Bright Eyes, även om det oxå är bra.

Tackar just nu nej till en massa saker jag vill göra, för att få mer tid för mig själv.
Jag tror att det är bra. Har äntligen börjat landa i rollen som vice, och känner nu mer än någonsin att det var helt rätt beslut att tacka ja.

Slit och Släng

Ibland undrar jag om det inte är så att jag har världens bästa möjligheter som aktivist?
Peace and Love förra veckan och jobbade med säkrare sex, och nu politikerveckan i Almedalen, Visby. Vädret är varmt och jag får träffa en hel hög med fantastiska människor och gå på så många seminarier som jag orkar med.

Det är tungt och slitigt ibland, men det är så jävla värt det.

Lyckades glömma mina visitkort hemma, det var lite dumt. Men inte oöverkomligt.

Men jag saknar Sara.