All the small things

Kaffe är fan det bästa som finns. Det är gott när det är varmt, kallt, ljummet, billigt, dyrt, med honung, med mjölk, utan mjölk, med choklad, med smaksättning, på morgonen, på kvällen, på kontoret, hemma i fåtöljen, på café, i parken, utomhus, inomhus, bryggkaffe, espressokaffe, i kakor, som godis.
Det är alltid gott.
Eller ja, det finns ju en del som inte är gott. Jag kan dricka det mesta kaffet, till och med automatkaffe, men det finns ett ställe vid värnhem som serverar nånting som fräter i muggen och som är helt odrickbart. Råkade ut för nåt brunt vatten på kansliet med.

Cosmopolitan café har klart bäst kaffe i malmö. Jag vet inte hur de gör men kaffet är alltid perfekt där. Jag borde göra ett pris åt dem, typ kravmärkt fast Kaspermärkt eller nåt, kanske ska jag be Sarah designa nånting.

Annat som är gott är en caffe latte i pappmugg på vintern. när det är kallt är det så sjukt gott att mysa med nånting varmt när man går runt på stan.
Haha, jag kommer ihåg den fantastiska tiden i gymnasiet då vi i princip bodde på stans olika caféer. Vi var ett litet gäng som egentligen inte gjorde mycket annat på vardagar än satt på café och snackade skit, om folk och om saker. Caffe latten hade ännu inte gjort sitt intåg till Malmö på allvar än så vi beställde cappucinos i stora glas och kände oss världsvana. Grejjen var att vi inte gillade skummet (som halva glaset bestod av) så vi vispade ner det helt galet med skedar innan vi drack det. Utöver detta hällde vi ner en massa socker. Ofta fikade vi nån kaka till och kedjerökte. Fattar fortfarande inte hur vi hade råd med allt det där. Tokdyrt är det på de ställena vi satt på.
Svart kaffe gick jag inte i närheten av. Var inte förrens jag slutade dricka mjölk som jag lärde mig att dricka kaffet såsom Skaparen menade att det skulle vara.

En annan sak jag kommer ihåg är att jag lärde mig att dricka kaffe genom pulvercappucino, såna där engångspåsar. Detta var innan jag hittade till espressons underbara värld. Jag drack i alla fall mängder av det där pulverkaffet och var helt frälst. Så en gång ville mormor ut och fika och hon bjöd mig på en riktig cappucino, med mycket skum. Jag hatade det. Det smakade inte alls som mitt älskade pulver. Det var inte förrens senare som jag testade det igen och sen dess har jag inte rört pulverskiten.

vi andra drack cappucinos, Jeanette höll sig till cafe americano (espresso med vatten i) eller cafe au lait.

Caffe latten kom till mig när jag jobbade på Roberts Coffe på kungsholmen. I sthlm drack alla caffe latte, men jag var van vid cappucinos i Malmö. Men då vi ändå vispade ner skummet så var det ju egentligen latte vi drack ändå. Kommer ihåg att jag tog med mig det ner och sen började alla mina vänner dricka caffe latte. Jag borde skaffa mig en espressomaskin, då skulle jag vara en lycklig människa.

Kimpe (god bless his heart) har kaffekarameller på sitt jobb som han snattar till mig. De är helt fantastiska. Kaffe och godis i ett. Sara har oxå fattat det där med att ge mig kaffe, hon äger en italiensk mocca bryggare som hon gör kaffe i åt mig. Det kan vara en av anledningarna till att jag blev kär i henne från början. Hon gör kaffe åt mig, säger att hon inte vill ha själv men sen dricker hon ändå alltid ur min mugg.

Old news travel fast

Gamla nyheter.

Men kul ändå
Apoteket vill slå sig in på sexmarknaden och sälja dildos.
Lite spexigt är det, men seriöst. Vem köper dildos på apoteket? Pensionärer? Blyga medelåldersmänniskor som inte fattat grejjen med nätshopping och inte vågar gå till snuskbutiken men som ändå hemligt drömmer om en ful leksak?
Eller är jag fördomsfull nu?

Right between the eyes

Fan ta dem
Tidigare i våras tog jag ett uppdrag åt en skola för att hålla information om HBT för alla deras åttor. Mina föreläsningar var bra, skolans bemötande sög verkligen apröv.
Seriöst, har aldrig stött på en skola som varit sämmre på att planera såna här projekt.
Anyways så fortsätter problemen, jag har fortfarande inte fått betalt.
Och nu har deras ekonomiansvarige semester.
Jävla mög

Hit me hard

Det här är då en grafittimålning som gjordes under IDAHO i Malmö.
Lite coolt är det att den gjordes på plats.
Nu står den utanför kontoret och luktar kemikalier

Ett fall för galaxhjältarna

Jag blir lite tokig ibland.
Efter mitt smarta drag att ge nycklarna till säkerhetsskåpet till Thule för ett tag sen så kommer jag inte åt vår handkassa. Vilken jag behöver för att kunna köpa in grejjer till Knaster.
Så idag kommer jag inte åt några pengar, och kan följdaktligen inte handla till Knaster. Inte för att det hade hjälpt egentligen, då det inte finns så mycket pengar i handkassan sen IDAHO.
Bad Herr Ordföranden att ta ut pengar till handkassan idag men fick ett blankt nej med motiveringen att han inte hade tid.

Egentligen inget större problem då det alltid ska finnas kaffe, te och saft i köket. Men jag upptäckte precis att kaffet är slut. Paniken är total.
Det är omänskligt att behöva jobba utan kaffe.

Know your demons

Stoppa pressarna!
Jag upptäckte precis att The Tiny är svenska!

Oh, take me out dancing Mr Darcy

Igår hade Malmö stadsteater utförsäljning av delar av sitt kostymförråd.
Hysteriska kläder blandat med lumpor.
Och alltihop sjukt billigt.

Sarah köpte ett par klänningar och en enorm hatt, och en skjorta till mig med märklig knäppning men som passar mig skumt väl.

Resten av helgen har varit märkligt tråkig.

Årsmöte 08 tagning 1

När jag ändå sitter och gör ingenting i väntan på att Andreas ska komma förbi kan jag lika gärna berätta lite om årsmötet och sånt där.

RFSL Ungdom Malmö har ännu inte fått ihop vårt årsmöte. Det är lite patetiskt med tanke på att vi försökt sen i januari. Faktum är att det här är tredje försöket plus två extra årsmöten.
Anyways så hade vi DS möte i måndes och kom fram till att vi fortfarande inte har ett bokslut att ge revisorn och därmed ingen revision och alltså ingen ansvarsfrihet för oss.
Så efter en aning förvirring och kaos så gjorde vi som alla andra ansvarsfulla idioter och höll årsmöte ändå i onsdes.
Vi kom till punkt 4 i dagordningen (val av minst två justerare tillika rösträknare) där revisorn bråkade om att vi inte kunde välja nån till justerare (en person förrutom mig, Thule och Sebbe samt revisor och årsmötesordf var närvarande) så vi ajournerade mötet där. Planen var att hinna till punkt 7 (verksamhetsberättelsen) innan ajourneringen.
Så nu väntar vi alltså på att bokslutet ska komma så att vi kan återuppta mötet och sen, sen, sen är jag fri att avgå.

Alternativen var att vi skjöt upp mötet igen, vilket praktiskt innebär 4 veckor till i styrelsen, eller att vi kallar till ett extra årsmöte och på det tar upp frågan om ansvarsfrihet.
Jag tror det är smidigare med ajournering även om det ser jävligt dåligt ut.

Och jag önskar att jag kunde skylla på ordföranden, men sanningen är att vi alla visste att han inte skulle sköta det, vi borde ha tagit ett gemensamt ansvar för att se till att det blev gjort istället för att bara låta honom klanta sig, igen. Det suger att inse att jag skjutit över ansvaret på någon som jag verkligen visste att han inte skulle utföra uppgiften. Men jag önskade att för en gångs skull se att saker kunde fungera även om jag inte höll ett öga på dom.

Och fresten... vart är Andreas? Jag dör av uttråkning

All by myself

Idag är en sån där dag
Jag mår egentligen rätt bra, men har egentligen inte nån energi till nånting.
Så jag kompromissar och gör en del av sakerna jag borde göra men inte alla.

Nån jävel i huset (kontoret that is) har spelat den där låten All by myself på repeat hur längesomhelst. På sjukt hög volym så att det inte går att undgå att höra skiten. Tack för den.

Idag hittade jag den här videon, helt sjukt gammal är den och alla ser så konstiga ut.
Jag hatar verkligen när folk använder sig av "det är synd om oss och vi har det så jävla jobbigt hela tiden" taktiken. I princip allt i videon går ut på det, det är förjävligt att vara homo, det är en ständig kamp och det är mestast syndast om oss i hela världen.
Blä. Väx upp, skaffa ett liv.
Klart att man blir arg ibland, men det här låter som om de levde på 50-talet och riskerade att bli nerslagna av arga mobbar hela tiden. Nästan så att man vill dra fram de stora rakbladen direkt och gråta över sitt öde som liten och utsatt.

På tal om det, försöker läsa Stone Butch Blues igen. Den är vacker men tung, får se hur långt jag orkar ta mig den här gången. Leslie verkar vara en så vacker människa.

Oh for the luv of it

I förra veckan hittade jag ett nytt lovande fanfic på en DM/HG favoritsida.
Det som är lite kul med just det här är att det är AU setting och utlovar en story i bästa Jane Austen stil. Har inte hunnit läsa det än, men jag har dragit ner det för senare nöjen

Naturligtvis sporrade det här mitt gamla beroende så jag kollade igenom BBCs Stolthet och Fördom igen. Det är seriöst den bästa Austen filmatiseringen någonsin, med hästlängder. Har sett en del och oftast blir det bara dumt (eller som i fallet med den senaste amerikanska Stolthet och Fördom med Kiera "jag låtsas att jag är en seriös skådespelare men egentligen har jag bara ett vackert ansikte" Knighley, vilket kan vara något av det värsta jag nånsin sett, extra slutet fullkomligen slaktar allt hopp om att en amerikan ska kunna förstå sig på engelsk romantik) men jag fortsätter ändå att knarka skiten.
Anyways så funderar jag på att skaffa en ny DVD med den serien, för jag tror att min egen börjar bli lite repig.

Annat som är spännande på fanfic fronten är att The Dragons Bride har ett kapitel kvar! Helt sanslöst hur fast jag har varit i den historien. Första novellenght jag började läsa och hon har skrivit på den i fem år. Och nu är det snart slut.
Nån gång borde jag verkligen ta mig an the Shoebox Project som ska vara riktigt bra, inte bara ur dålig fanficssynpunkt utan faktiskt rent litterärt med.

Kongress hos mamma

RFSL hade kongress i helgen och jag var ju där.
Spännande att se hur olika vi är från vårt kära moderförbund, hur olika vi jobbar och vilka olika värderingar vi har.

Sjukt opepp att som anmäld vegan fanns det nästan inget att äta. Haha, det var ett nybyggt snuskdyrt hotell och ändå sög maten. Eller sög och sög, innehöll bara inga proteiner och det var alldeles för lite för att en hungrig vegan skulle kunna hålla sig mätt. Annars var det rätt schyssta råvaror och sånt.
Frukosten var dock den bästa i mannaminne, fanns allt. Inklusive en hel drös med frukt och croissanter, och pannkakor, och ostar, och och och.... Inte jättemycket för en kräsen vegan, men för en fuskis som lätt faller för pannkakor så var det himmlen.

En annan spännande grej var att i hotellrummet hade de fönster in till badrummet. Och de hade Bruno Mattson möbler i hotellrummet, det var lite coolt.

Kvällsunderhållningen under lördagen var fruktansvärd. Så plump och dålig.
Ett antal personer gick ihop och ett manifest skrevs och lästes upp. Jag ställer mig helt bakom det, även om jag var tvungen att åka hem innan det lästes upp. Postar det här senare.