All the small things

Kaffe är fan det bästa som finns. Det är gott när det är varmt, kallt, ljummet, billigt, dyrt, med honung, med mjölk, utan mjölk, med choklad, med smaksättning, på morgonen, på kvällen, på kontoret, hemma i fåtöljen, på café, i parken, utomhus, inomhus, bryggkaffe, espressokaffe, i kakor, som godis.
Det är alltid gott.
Eller ja, det finns ju en del som inte är gott. Jag kan dricka det mesta kaffet, till och med automatkaffe, men det finns ett ställe vid värnhem som serverar nånting som fräter i muggen och som är helt odrickbart. Råkade ut för nåt brunt vatten på kansliet med.

Cosmopolitan café har klart bäst kaffe i malmö. Jag vet inte hur de gör men kaffet är alltid perfekt där. Jag borde göra ett pris åt dem, typ kravmärkt fast Kaspermärkt eller nåt, kanske ska jag be Sarah designa nånting.

Annat som är gott är en caffe latte i pappmugg på vintern. när det är kallt är det så sjukt gott att mysa med nånting varmt när man går runt på stan.
Haha, jag kommer ihåg den fantastiska tiden i gymnasiet då vi i princip bodde på stans olika caféer. Vi var ett litet gäng som egentligen inte gjorde mycket annat på vardagar än satt på café och snackade skit, om folk och om saker. Caffe latten hade ännu inte gjort sitt intåg till Malmö på allvar än så vi beställde cappucinos i stora glas och kände oss världsvana. Grejjen var att vi inte gillade skummet (som halva glaset bestod av) så vi vispade ner det helt galet med skedar innan vi drack det. Utöver detta hällde vi ner en massa socker. Ofta fikade vi nån kaka till och kedjerökte. Fattar fortfarande inte hur vi hade råd med allt det där. Tokdyrt är det på de ställena vi satt på.
Svart kaffe gick jag inte i närheten av. Var inte förrens jag slutade dricka mjölk som jag lärde mig att dricka kaffet såsom Skaparen menade att det skulle vara.

En annan sak jag kommer ihåg är att jag lärde mig att dricka kaffe genom pulvercappucino, såna där engångspåsar. Detta var innan jag hittade till espressons underbara värld. Jag drack i alla fall mängder av det där pulverkaffet och var helt frälst. Så en gång ville mormor ut och fika och hon bjöd mig på en riktig cappucino, med mycket skum. Jag hatade det. Det smakade inte alls som mitt älskade pulver. Det var inte förrens senare som jag testade det igen och sen dess har jag inte rört pulverskiten.

vi andra drack cappucinos, Jeanette höll sig till cafe americano (espresso med vatten i) eller cafe au lait.

Caffe latten kom till mig när jag jobbade på Roberts Coffe på kungsholmen. I sthlm drack alla caffe latte, men jag var van vid cappucinos i Malmö. Men då vi ändå vispade ner skummet så var det ju egentligen latte vi drack ändå. Kommer ihåg att jag tog med mig det ner och sen började alla mina vänner dricka caffe latte. Jag borde skaffa mig en espressomaskin, då skulle jag vara en lycklig människa.

Kimpe (god bless his heart) har kaffekarameller på sitt jobb som han snattar till mig. De är helt fantastiska. Kaffe och godis i ett. Sara har oxå fattat det där med att ge mig kaffe, hon äger en italiensk mocca bryggare som hon gör kaffe i åt mig. Det kan vara en av anledningarna till att jag blev kär i henne från början. Hon gör kaffe åt mig, säger att hon inte vill ha själv men sen dricker hon ändå alltid ur min mugg.