Köttfria måndagar

Det finns ett nätverk som heter Köttfri måndag.

Idén är enkel, vi måste konsumera mindre animaliska produkter -> en dag i veckan utan kött. Genialiskt.

Innan du skriver av mig som en nyfrälst militant vegan så gör dig själv (och i förlängningen oss andra) en tjänst och läs vidare.

Det finns tusen olika anledningar till varför vi (med vi menar jag ett större perspektiv, inte vi som jag och min katt utan som i jag, du, alla du känner, alla de du känner som känner andra) måste sluta konsumera så otroliga mängder animaliska produkter. Etiska skäl, miljöskäl, hälsoskäl, ekonomiska skäl etc. Vi håller helt enkelt på att konsumera oss mot en ganska trist undergång. Jag tycker att det verkar vara dumt, när det finns en relativt enkel lösning för att motverka den utvecklingen.

Åter till Köttfri måndag. Tanken är att ifall vi alla har en dag i veckan utan att äta djur så kommer det att göra skillnad. Jag är inte så naiv att jag tror att den skillnaden är så stor att den kommer att rädda oss, men det är en start. Det är en möjlighet för dem som i vanliga fall aldrig kommer i kontakt med vegetarisk mat (du kanske inte tror mig, men de finns där ute) att kunna testa på och förhoppningsvis börja reflektera lite kring vad de lägger på sin tallrik.

Idag är det lättare än någonsin förr att vara äta veg, till skillnad från när jag började, det finns alltså inga vettiga anledningar att inte ge det ett försök (undantaget då de som har multipla allergier). Men ofta saknas det inspiration och den där kicken som ibland behövs för att få tummarna loss och göra något utanför sina trygga cirklar.

Mitt bidrag blir då att varje måndag ett tag framöver peppa och ge inspiration till att äta veg, åtminstone en dag i veckan. Jag kommer att lägga upp kompletta recept och förslag på vad som kan ätas till frukost, lunch, middag och kanske en fika eller ett mellanmål. Recepten som jag tar fram kommer jag att försöka anpassa så att de är lätta att laga, inte innehåller "konstiga" ingredienser, är säsongsanpassade och hyfsat snabba att sno ihop. Alla Köttfria måndagars inlägg kommer att taggas med Köttfri måndag, så det blir enkelt att hitta dem igen.

Det är alltså mitt bidrag, vad blir ditt?

Haiti och snygga tröjor

Okej, så jag har en last. Och då pratar jag inte om koffein och nikotin, de anser jag vara livsnödvändiga. Wasabi går oxå in i den kategorin.

Det jag pratar om just nu är T-shirtar. Jag kan sitta i timmar och kolla in snygga tröjor på nätet. Threadless är en favorit, webcomics brukar ha snygga grejjer även om de ofta är på den dyra sidan (men det är ju för att artisterna ska överleva), hade jag haft mer pengar hade jag köpt ett par tröjjor i månaden.

I vilket fall som helst så hittade jag den HÄR på threadless, jag har redan beställt en och väntar på att den ska komma. Dealen med den är att alla pengar går oavkortat till röda korsets arbete med katastrofen på Haiti. Texten betyder ungefär "med många händer blir bördan lättare" och den är snygg. Jag vill se andra med den här tröjan. Dels så vet jag då att andra delar min passion för t-shirtsdesign, och dels vet jag att andra är villiga att spendera pengar för en bra sak (och bli snygga på kuppen). Vi kan nicka hemligt åt varandra, som frimurare ungefär.

Jag kandiderar om

Det här är gamla nyheter, jag postade det på fejan för ett tag sen och jag har varit öppen med det för dem jag har pratat med. Men kanske är det dags att skriva om det här med.

Jag har ställt upp för omval som vice för RFSL Ungdom.
Det är något som jag har funderat på mycket den senaste tiden, allra mest har jag funderat kring om jag har ork ett år till, om jag kommer att fortsätta att utvecklas och fortsätta att inspireras.

Hela det här året har det kännts som att uppfinna ett nytt hjul. Lite som om det stått "hjul" i pannan på mig, men ingen har kunnat förklara vad ett hjul är eller vad det är meningen att det ska göra. Missförstå mig inte, det har varit ett bra år. Men tittar du på de andra i presidiet så har de tydliga roller och uppgifter. Att vara vice har varit som att vara ledamot, men med mer krav och mer ansvar.
Krav utan specifikation blir bara tungt att bära, då finns det inget givet mål att sträva mot mer än att inte gå under.

I arbetsordningen står det att vicen agerar ordförande när ordförande inte är tillgänglig. Enligt den hade jag bara behövt göra något de tre gången under året som Felix varit på semester. Det räcker inte riktigt för mig.

Men nu känns det som att jag hittat en form som jag vill arbeta i. Jag har skapat tydligare mål för mig själv och mitt engagemang. Jag vill arbeta mer med styrelsen, mer med själva förbundets strukturer och flöden. Låter det flummigt? Kanske, men jag har en plan.

Med styrelsen vill jag ge bättre arbetsledning, mer kontinuitet och uppföljning. Tex kan det handla om att redan från början prata om att ha egna mål och sen uppmuntra till att följa dem.
Med förbundet vill jag att distrikten ska ha mer aktivism och mindre formalia. Jag vill att de ska se mer av oss i förbundsstyrelsen och mer av varandra. Jag vill skapa mer information, inte bara från förbundet utan även från distrikten. Det ska vara enklare att veta vad den andra håller på med. Och därmed inspireras av varandra.
Med RFSL vill jag få avdelningarna att fatta att distrikten är egna föreningar, med egna stadgar. Men att det är föreningar som båda vinner på om det finns broar för samarbeten.

Förra året kandiderade jag både som vice och som sekreterare. Jag är övertygad om att jag hade gjort ett minst lika bra jobb som sekreterare som jag har gjort som vice. I år när jag funderade på att omkandidera funderade jag lite snabbt på om jag ville testa sekreterarrollen. Men det vill jag inte. Inte nu.
Jag vill fortsätta att jobba mer med strukturer och planering, att ha en mer övergripande koll. Det är alltid kul att prata med distrikten, men jag gör ett bättre jobb om det inte är min största uppgift. Jag vill även fortsätta att arbeta med arrangemang, det är en rejäl kick att ta idéer som jag flummat på ett tag och sen göra verklighet av dem. Här känner jag verkligen att jag får utlopp för all min kreativitet.

RFSL Ungdom engagerar mig fortfarande, även efter fem år som aktivist. Det är starkt. Just därför känner jag att jag har ett år till att ge i förbundsstyrelsen. Precis som mitt andra år som ledamot gav mig mycket mer än mitt första väntar jag mig att mitt andra år som vice kommer att ge mig mer än det här året.
Men, alla tider har sitt slut. Därför väljer jag att omkandidera det här året, men att inte göra det igen nästa år. Och när jag lämnar över rollen till någon annan så finns det förhoppningsvis lite tydligare förväntningar och förutsättningar.

No need to work

Fick ett samtal i måndags om jag ville hoppa in på en skolinformation för RFSL i Nyköping.

Idag när vi kom dit visade det sig att det blivit nåt fel i bokningarna och informationen uteblev. Istället har jag suttit på olika caféer med min egentliga kollega. Ganska soft.
Finns en chans att jag får betalt ändå, trots att det inte blev nåt.

Jag är nöjd.

Snart kongress!

Har precis bekräftat en bokning av våra kongresslokaler!
Kollade lite på lokalerna i december med Felix och jag tänker att de kan bli bra, riktigt bra.
Ska bara försöka få tag på HR programmet så kanske vi kan fixa bra mat med.

Vet inte just nu inte riktigt hur mycket jag kommer att jobba med själva kongressen i sig. Men, kongress i sig är alltid sjukligt spännande. Alla förberedelser inför, alla dokument som ska skrivas, alla spekulationer, tankar och idéer. Sen är själva kongressen sjukt kul, förr i världen, innan min tid i FS påbörjades var kongressen som ett slagfält, en arena där det fanns sidor och stider som måste vinnas. Planering och strategi. Blod och dödligt allvar. Vi brukade säga att det inte var kongress om ingen började gråta eller ville gå ur förbundet.

Det är annorlunda nu. Som en del av FS, en del av en maktposition, måste en gå lugnare fram. Vi har redan framfört vad vi vill, vad vi tycker, i propositioner och motionssvar. Då blir kongressen snarare en plattform för att få höra vad alla andra tycker, kompromisser och att försöka lyfta fram andras tankar, andras engagemang. Det är helt enkelt roligare nu, när det inte är en strid längre, snarare samtal och förståelse.

Men det är klart, innan min tid i FS tillhörde jag Malmödistriktets falang. Vi var alltid så arga, övertygade om vår egen fullkomlighet. Ibland saknar jag det, bara lite. Men det är betydligt mer konstruktivt nu. Och jag kan åka ifrån en kongress med en bra känsla i magen, utan att behöva att vi räknar vinster som om det är allt det handlade om.

Jag har tänkt en hel del på tiden i Malmödistriktet, på den gamla tiden, innan Knaster och innan vi bröt allt det destruktiva. Den senaste tiden känns det som att det har dykt upp ganska ofta.