Det jag tänkte på allra mest när jag läste den här artikeln var:
"Sakta återfår jag lugnet och får reda på att det var en kille som slogs men att han hade med sig kompisar och att de hade lämnat brottsplatsen med ett nöjt leende på läpparna."
En liknande sak hände mig och min sambo för två år sedan.
Det var Malmöfestival och vi hade suttit och lyssnat på ett band och druckit varsin öl, det var en fin kväll och vi var påväg mot ett annat band vi ville se. Vi gick hand i hand över gustav adolfs torg som är helt smockat med folk och ljus, och vi båda hade den där lite yra känslan av festival och glädje.
Plötsligt kommer det fram en snubbe och släcker sin cigg rakt i ansiktet på min sambo, inte av misstag utan helt medvetet. Först fattar jag ingenting, sambon är helt chockad och jag försöker få reda på vad som har hänt.
Framför oss står ett gäng på ungefär 11-15 unga killar och stirrar på oss. De står som en skyddande mur runt killen som skadade min sambo och försvarar honom när jag frågar va fan han håller på med. Helt lugnt försvarar de sin kompis med "jo, han är lite galen, men vad gör man?". Medan vi står där och är helt hjälplösa så flinar killen mot mig och tänder en ny cigg. Helt lugnt, för han vet att ingen kan skada honom. Hans polare är ju där och skyddar honom. Ingen hjälper oss. Vi stog mitt i en folksamling, helt ensamma mot snubben som släckte en cigg i ansiktet på min sambo, och hans polare.
Jag förstår fortfarande inte hur i helvete hans kompisar kunde försvara honom, förstår inte varför han gjorde så och jag förstår inte över huvud taget hur ingen annan grep in eller hur polisen behandlade vår anmälan som att vi överdrev.
Än i dag känner jag frustrationen över att vara så hjälplös inför en kille och hans kompisar.
Posts
No comments:
Post a Comment