Min första vinterkonferens

2005 hölls vinterkonferensen i Norrköping.

Resan dit kändes enormt lång, och den enda information jag hade fått inför arrangemanget var ett kort infobrev och lite som jag fått höra av andra aktivister i distriktet. På dem lät det som att vinterkonferensen var paradiset på jorden och det absolut bästa som hände under hela året. Själv visste jag inte alls vad jag väntade mig. Kort innan konferensen hade jag bestämt mig för att byta namn till Kasper och det hela var mycket förvirrande.

Jag minns att jag nyss hade köpt nya lindor och lärt mig att binda mina bröst själv. Och jag hade precis gjort mina dreads och lärt mig att sminka skägg. Det var en awesome känsla, jag var där bland en massa människor som inte ifrågasatte mig och jag kände att jag kunde vara precis den jag var. Jag kände mig sjukt snygg.

Baracken vi bodde i

Vi bodde i en barackliknande byggnad, med stålvåningssängar och långa korridorer i sten. Många som var där kände redan varandra och det bildades snabbt klickar i de olika rummen, på fredagskvällen var det sjukt svårt att få kontakt med andra människor än dem jag redan kände från mitt eget distrikt eftersom alla höll till på sina rum. På dagarna fick vi gå en bit till en annan del av området för att äta och ha pass.

Direkt när jag kom dit frågade Vanim om jag kunde tänka mig att vara hemgruppsledare, dvs vara lite ansvarig för en grupp deltagare och få dem att lära känna varandra och kolla så att de hade det bra. Alla hemgruppsledarna samlades i ett litet rum och hade nåt förmöte, jag var mest rädd för att trilla ner från våningssängen som jag hade hamnat i. Men det var kul att vara hemgruppsledare, det gav mig en mer självklar plats och det var otroligt skönt.

Det fanns en massa olika pass med olika teman, ett var med Facundo Unia om hatbrott. Jag grät mig igenom hela det passet. Sexpasset för bisexuella (jag hade blivit petad från det som var för ksk, är fortfarande bitter över det by the way) handlade mest om analsex och sen var det ett pass med en gammal man som berättade om hur det var när han var ung. Det fanns ett pass om transpersoner och jag vet att många grät där med, men det enda jag minns var att det var fantastiskt att få höra mer om andra transpersoner.

Det var en fin helg, vi från Malmödistriktet sjöng en massa, mest Homophobia och en hög slagord.
Och så fick jag hångla. Inte helt tokigt.