Knaster

Knaster är utan tvekan den grej som jag är mest stolt över i mitt aktivism i RFSL Ungdom (även fast jag gjorde det i distriktet och inte för förbundsstyrelsen så tar jag med det här.). Det var ett queert ungdomshäng som jag drev under min tid i RFSL Ungdom Malmö.

Knaster, för folket utanför heteronormen

Första tiden gick det otroligt trögt. Jag höll öppet varje måndag, men det var ingen som kom. Så jag tvingade dit min dåvarande sambo eller hennes syster för att hålla mig sällskap. Och jag fick slåss med avdelningen om att få behålla mina måndagar.

På Malmöfestivalen hade distriktet ett tält och jag bestämde mig hastigt och lustigt för en nylansering och döpte då om verksamheten till Knaster. Jag bad Sarah att rita en affisch som var fantastisk och plötsligt började det dyka upp folk! Den dagen var jag helt hög av lycka, från att ingen kom dit satt där plötsligt 23 pers och spelade spel och blev höga på en massa kakor som jag panikköpte in.

Med Knaster hade jag stora visioner, men jag har fått många frågor om just namnet Knaster. Det här är vad jag skrev då.
"Knaster är gruset i heteronormens maskineri. Knaster är det ljud som uppstår när normen skaver. Knaster är det vi skapar tillsammans och lite mer."

Knaster goes Halloween 07

Mycket tid gick åt att planera och försöka variera innehållet. Min grundtanke var hela tiden att initiativet och idéerna skulle komma från de som kom dit.

Bland annat gjorde vi:

• Biobesök
• Pyssel
• Filmvisning
• Halloweenfest
• Picknick i folkets park (varje gång det var fint väder gick vi dit)
• JulLäger
• Knapptryckning
• Spel
• Lekar
• Bakade
• Och en massa mer

Mest fikade vi. Och pratade om Harry Potter, fast det kan vara en efterkonstruktion från min sida. Eftersom jag lagt tiderna så att det skulle funka att komma direkt från skolan (ofta kom folk tidigare och hängde eller hjälpte till att ställa ordning saker) så fanns det alltid mackor och frukt. Och te, jag köpte in kopiösa mängder te.

Lekar med Knasterbarn

Tack vare en datorkrasch så har alla bilderna som jag hade försvunnit, men de affischer,  och tröjor som vi tryckte upp var så sjukligt snygga. Ni får helt enkelt tro på mitt ord.

Jag fick uppleva hur människor växte i Knaster, de kom dit blyga och osäkra, efter ett par veckor var de minst en meter längre, tog för sig och pratade med alla. Det var otroligt häftigt att få vara med om det.

Tyvärr blev jag väldigt ensam i att driva verksamheten. De som satt i samma styrelse som mig var inte intresserade av att hjälpa till och det var svårt att få avlastning i planering och genomförande. Till slut orkade jag inte längre och blev tvungen att lägga verksamheten på is, fortfarande idag så saknar jag den att jobba med Knaster.