Ur Drakvinter

Ur Drakvinter av Elvira Birgitta Holm

Ljuset silar in genom springan mellan rullgardinen och fönstret. Det måste vara dag där ute, sol över snön, ljuset är vitt och starkt. Bim sluter ögonen igen. Huset är tyst
Bim tänker på sin dröm
Hennes hand smyger ner över magen, kupar sig runt hennes kulle som har mjuka hår nu och som kan blöda.
Kvinna
Flicka
Pojke. Man
Om hon varit pojke skulle det inte ha varit nånting särskilt med att hon tyckte om Madeleine. Det skulle inte ha haft ett särskilt namn, ett namn att håna och skratta åt.
Varför måste det heta nånting att man tycker om varandra?
Om man vill vara nära, om man vill värma någon, om man...
Någons ögon ser på en. Ögonen möts och vill inte lämna varandra igen.
Varför kan det inte vara så?
---

Ibland tänker jag att det kanske hade varit enklare om jag fötts som pojke
Ibland kanske det hade varit så
Sen ser jag på mina bröder och de är lika fuckade som jag är, så det kanske inte hade spelat nån roll i alla fall.

Drakvinter och Draksommar läste jag när jag var liten. Förstod inte riktigt varför de gjorde så starkt intryck på mig då. Det är annorlunda nu