Will you bring out the good in me?

Tinnitus.
Får det rätt lätt efter att ha suttit vid en väg två dagar och frusit. Men what the hell? Det är pengar. Känns bra att kunna köpa lite mat igen.

Träffade Notis (Patrik från göteträsk) i onsdes, det var bra. Blir alltid lite förvånad över han ser ut varje gång vi ses. Har ett fint leende, kanske borde han använda det oftare. Men det var bra, hade en grubbla-mådåligtdag innan dess. Känns bra när jag tvingas släppa det för att umgås med människor.
När jag väntade på bussen pratade jag lite med en sån där underbart söt (snällvackra ögon, ojämt hår, slappa kläder, dåligt rakad och markerade drag), pekade ut en schysst fik åt honom. Önskade att jag hade följt med honom. Satt hela bussresan och tänkte på vilken fantastisk människa han skulle kunna vara, en otrolig sexpartner och vi skulle skratta mycket. Ångrade lite att jag följde med honom. Tänkte sen på alla hans dåliga ovanor och hur mycket vi skulle bråka och hur vi skulle hata varandra. Eller hur jag inte skulle bry mig. Var tacksam för att jag inte följde med.

Funderade idag på hur det skulle kännas att vara älskad. På det där sättet som varar livet ut. Att vara säker på det där. Hur det skulle vara att vakna varje morgon med samma person, uppleva allt med samma person, lita helt på samma person, alltid hångla med samma person (tänkte då på att man slutar hångla efter ett tag) alltid ha sex med samma person (tänkte sen på att man slutar ha sex efter ett tag). Tanken känns stor, abstrakt, väldigt avlägsen. Hur står någon ut med att tänka så, leta efter något sånt?

Dom där i Svedala är olika mig.

Star Trek är bra. Tony är bra. Röd tv är inte lika bra.